Pisa, vad göra mer?

Rubrikerna lyder ”Svenska elever bättre i Pisa” och grundar det på en resultatförbättring om 1-3% dvs statistiskt tveksam, och så bråkar Skolverket, Friskolornas riksförbund med OECD om tolkningen i dagens kvart-i-fem eko. Patetiskt. Mot bakgrund av uppdrag gransknings reportage om betygsinflation är en tre fjuttiga procent samma sak som att säga att det går inte att utläsa något om orsakssambanden. Kul givetvis är att resultaten är något positivare, men alltjämt är Pisa-redovisningen ytterligare kvitto på förnedrande dåliga kunskapsresultat generellt för Svensk grundutbildning.

Vill du veta mer om hur Pisa-mätningen finns en bra video.

Huvudfrågan som bör ställas, är om Svensk skola implementerar rätt åtgärder som exempelvis lärarlönelyft och mikro-petande i soppan, läslyft, mattelyft, timplanelös eller rent av stadieindelad timplan, fritt skolval, socioekonomiska fördelningsmodeller, anmälningshysteri till skolinspektion och beo med höga tongångar och rättshaverier som underminerar lärarkår, vilka försöker skapa större individualiserad undervisning.

Vi vet av forskningen vad som har s.k. högst effektfaktorer genom exempelvis Hatties meta-analyser av utbildning, men denna debatt tynade bort allt för fort. Se diagrammen på sidan: http://visible-learning.org/nvd3/visualize/hattie-ranking-interactive-2009-2011-2015.html som i mätning efter mätning säger samma sak, att samverkande lärare som ger kontinuerlig feedback till elever i grupp och enskilt har i särklass störst betydelse för framgångsrik undervisning.

Så, att jubla över 1-3%s förbättring, sedan 2012, när ”forskningssanningarna” kom ut redan 2009, säger oss två saker:
1. Förändringar tar tid, men de reella
2. förbättringarna går för långsamt när till och med vår extremt låga inflationen är högre.

Aktiva i den svenska grundutbildningen har rätt att begära ett mer konstruktivt fokus.

Så vad göra?

Emma Lejsne, på Sydsvenskan har prickat in ”sanningarna” bakom Pisa i artikeln: http://www.sydsvenskan.se/2016-12-04/sex-myter-om-skolan-som-pisa-krossar där vi fullständigt håller med. Svensk skola behöver förändrad undervisningspraktik, som ger både bredd och djup, med befäst grundkunskap, till vilken man inte kan fuska sig till, och en individualiseringsnivå som betraktas som påbyggnad.

Låt oss därför betrakta E-nivån som basen, dvs att exempelvis 60% av vår undervisning måste riktas in mot grupp, med kunskaper som alla elever behöver befästa och behärska, oavsett svårigheter, för att därifrån lägga 40% av undervisningskrutet på D-A-nivån. Om läromedel och styrdokument boxar in baskunskaper och tilläggskunskaper, kommer lärare och skolor lättare kunna hänvisa till att ”låt oss göra grundjobbet först”. Då hamnar fokus på skolarbete och inte beteende.

Med samma symbolik bör man kunna fördela ekonomin. 60% ger en grundutbildning, som bas för alla grundskolor. 40% av anslagen (på makronivå) fördelas utifrån ambitioner och ”motstånd” – för det är jobbigare när förutsättningarna för Svensk skola uppfattas vara så olika över hela landet.

Peter Strömblad och Fredrik Vigre, för Rektorsbordet.

Annonser

Om Rektorsbordet

Grunden till @Rektorsbordet tillkom under rektorsutbildningen vid Linnéuniversitetet 2010-2013, som fokuserar på skoljuridik, mål- och resultatstyrning samt skolledarskap. Frågeställningen under hela utbildningen som kom igen bland flera av oss, var att rektors roll, ansvar och skyldigheter förändras kraftigt i och med den nya skollagstiftningen. Lagstiftarna höjde medvetet ansvaret, att kunna hantera skolors alla olika problemställningar, förutsättningar och många omgivninsfaktorer.

I en film med Rowan Atkinson, ”Keeping Mum”, säger hans karaktär Walter Goodfellow; -”Cod, works in mysterious ways” – ”Live with it”. Fritt översatt blir det -”Torsk, funkar på ett mystiskt sätt. Lev med det.” Precis så är det att vara rektor.

Slutuppsatsen omformades från ”Rektor, ett omöjligt uppdrag.” till
Rektor,
ett möjligt uppdrag.

Under förutsättning att rektors huvudman ger det stöd som rektor behöver för att klara befattning och uppdrag. Tillkommande är, att våra beslutshavare, inte är bättre på att sia om framtiden än någon annan, så försöker de skapa incitament att förändra skolorna till det bättre.

Rektorsbordet, har samma intention;
Att påverka Sveriges skolsystem långsiktigt till det bättre.

Rektorer, har insikter, och de är värda att ta vara på, tillsammans. Därför startades rektorsbordet 2013. Det är dags att rektorsbordet börjar ta fart. Är du intresserad av att ingå i vårt nät, går det utmärkt att höra av sig (pm) till oss på Twitter, som är vår offentliga kanal. Du hittar oss där på @Rektorsbordet.

Peter Strömblad, för Rektorsbordets räkning.